free counters

Rhodesian Ridgeback




Det finns ingen hund som Rhodesian ridgeback. För mig är den perfekt. Den har fysiken, den orkar med massor av motion i princip alla väder, långt upp i åldern. Den kräver ingen direkt pälsvård. Den gör mig trygg. Den är intelligent och säregen. Och inte som många andra raser, slätstruken och förutsägbar. Den har fortfarande kvar fantastiska urhundsegenskaper och har en egen vilja. Att vara ägare är en utmaning och är aldrig tråkigt, inte en hundras för alla. Hunden med stort H.

Nedan kan du läsa Rasstandarden för rhodesian ridgeback. Denna standard ska alla uppfödare och exteriördomare på utställningar rätta sig efter. Läs gärna texten, men det allra bästa sättet att lära sig rasen är genom erfarenhet. Är du intresserad av rasen, besök rasklubbens aktiviteter och uppfödare. Ta kontakt med representanter i rasklubben. Var vetgirig och kräsen i ditt val av uppfödare och valp. Lycka till!

ORIGINALSTANDARD 1996-12-10
FCI-STANDARD 1996-12-10;  engelska, FC 146
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1998-03-25
URSPRUNGSLAND/HEMLAND Södra Afrika
ANVÄNDNINGSOMRÅDE Rasen används fortfarande till jakt i många delar
av världen men den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund
FCI-KLASSIFIKATION Grupp 6, sektion 3, Utan arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL 
Rhodesian ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med halvdomesticerade, ridgeförsedda jakthundar. Man jagade främst med par eller tre hundar. Den ursprungliga funktionen hos Rhodesian ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram.
Den ursprungliga standarden som nedtecknades 1922 av F.R. Barnes i Bulawayo,  Rhodesia (nuv. Zimbabwe) var baserad på texten i dalmatinerstandarden. Standarden för Rhodesian ridgeback erkändes av South African Kennel Union 1926.

HELHETSINTRYCK
Rhodesian ridgeback ska vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den ska ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten ska vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet.
Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är formad av hår som växer
i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke.
Den ska vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen,
där höftbenen framträder. Den ska börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka ska vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
Rasen ska ha ett värdigt, intelligent uppträdande, reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.

HUVUD
Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen).
Skallparti Avståndet mellan nackknöl och stop ska vara detsamma som avståndet från stop till nosspets. Skallen ska vara flat och bred mellan öronen.
Den ska vara fri från rynkor när hunden är i vila.
Stop Stopet ska vara relativt väl markerat och inte i rak linje från nos till pannben.
Nostryffel Nostryffeln ska vara svart eller brun. Svart nostryffel åtföljs av mörka ögon och brun nostryffel av bärnstensfärgade ögon.
Nosparti Nospartiet ska vara långt, djupt och kraftfullt.
Läppar Läpparna ska vara torra och stramt åtliggande mot käkarna.
Käkar/tänder Käkarna ska vara kraftiga med ett korrekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna ska vara välutvecklade, särskilt hörntänderna.
Kinder Kinderna ska vara flata.
Ögon Ögonen ska vara måttligt brett ansatta, runda, klara och livfulla med ett   intelligent uttryck. Ögonfärgen ska harmoniera med pälsfärgen.
Öron Öronen ska vara ganska högt ansatta, medelstora, tämligen breda vid basen och gradvis avsmalna mot spetsarna, som ska vara avrundade.
De ska bäras tätt intill huvudet.
HALS Halsen ska vara ganska lång, kraftfull och fri från lös halshud.

KROPP
Rygg Ryggen ska vara kraftfull.
Länd Ländpartiet ska vara starkt, muskulöst och lätt välvt.
Bröstkorg Bröstet ska vara mycket djupt och rymligt men får inte vara för brett. Bröstkorgen ska nå ner till armbågarna. Revbenen ska vara måttligt välvda, aldrig tunnformade. Förbröstet ska vara synligt, sett från sidan.
Svans Svansen ska vara medellång, kraftig vid roten, utan att verka grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får varken vara för högt eller för lågt ansatt och
ska bäras i en svag båge uppåt, aldrig ringlad.

EXTREMITETER 
Frambenen ska vara absolut raka, starka med kraftig benstomme.
Sedda från sidan ska frambenen vara bredare än de är sedda framifrån.
Skuldrorna ska vara sluttande, torra och muskulösa och tyda på snabbhet.
Armbågarna ska sluta tätt intill kroppen.
Mellanhänderna ska vara starka med lätt fjädring.
Tassarna ska vara kompakta och runda med väl välvda tår. Trampdynorna ska vara härdiga och elastiska och skyddade av hår mellan tår och dynor.

BAKSTÄLL
Bakställets muskulatur ska vara stram och välutvecklad.
Knäled Knävinkeln ska vara god.
Has Hasorna ska vara lågt ansatta.
Baktassar Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER
Rörelserna ska vara vägvinnande, fria och aktiva.

PÄLS 
Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken ullig eller silkesmjuk.
Färg Pälsfärgen får variera från ljus till röd vetefärg. Lite vitt på bröst och tår är tillåtet, men större vita fläckar på bröst, buk och ovanför tassarna är inte önskvärt. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och genomgående med svarta pälshår är högst oönskat.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd Önskvärd höjd för hanhund:  63–69 cm
Önskvärd höjd för tik:   61–66 cm
Vikt Önskvärd vikt för hanhund: 36,5 kg (80 lbs)
Önskvärd vikt för tik:  32 kg (70 lbs)

FEL 
Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till
graden av avvikelse.

NOTA BENE 
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.  

TESTIKLAR 
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.